Det här är verkligen en tänkvärd bok. En sådan som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst. Den får en att reflektera men också att känna ett stilla obehag.
Berättelsen skildras helt ur Klaras perspektiv, och det är just det som gör romanen så speciell. För hon är nämligen en så kallad Artificiell Vän. Hennes sätt att iaktta oss människor är lågmält, noggrant och på sitt eget, unika vis. Hon ser sådant vi kanske själva missar. Det finns något både oskuldsfullt och genomträngande i hennes blick.
Världsbygget är otroligt skickligt gjort. Ishiguro överförklarar ingenting. I stället får vi glimtar av den dystopiska värld som pågår utanför Klara, fragment som långsamt fogas samman. Det gör berättelsen både subtil och stark. Hotet och oron ligger där i bakgrunden utan att skrivas på näsan.
Jag tyckte mycket om Klara som karaktär. Hon är eftertänksam och analytisk, men saknar full förståelse för mänskliga sociala koder, vilket gör hennes tolkningar både fascinerande och ibland smärtsamma att ta del av. Familjen hon köps av är också intressant, fylld av egna konflikter och sprickor. Och mitt i allt detta står Klara, som på sitt sätt blir en viktig del av deras liv.
Det är en vemodig berättelse om mänsklighet, om relationer och om kärlek. Om vad det innebär att vara människa och kanske också om vad det innebär att inte vara det.
En stillsam men stark roman. Lättläst till formen, men med ett djup som gör att den dröjer sig kvar. Jag kan verkligen se den som en perfekt bokcirkelbok. Rekommenderas varmt.
Originaltitel: Klara and the Sun
Originalspråk: Engelska
Författare: Kazuo Ishiguro
Antal sidor: 308
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2022 (först publicerad 2021)
Kommentarer
Skicka en kommentar