Lila Hibiskus – Chimamanda Ngozi Adichie

Originaltitel: Purple Hibiscus
Originalspråk: Engelska
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Antal sidor: 279
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2011 (först publicerad 2003)

Den här boken är en del av min bokutmaning Damma av 2020.

Jag är fast redan vid första sidan. Adichie målar sakta upp en familjedynamik som både fascinerar och äcklar mig.

Vi får följa syskonen Kambili och Jaja vars pappa Eugene är en riktig hjälte. Oförskräckt kritiserar han maktmissbruk i samhällets högsta skikt och skänker stora summor till välgörande ändamål. Men bakom stängda dörrar är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Men under en tid får syskonen bo hemma hos sin faster som är sin brors raka motsats. Efter deras vistelse där blir sig inget lik.

Jag förfasas över Jaja och Kambilis vardag samtidigt som jag inte kan sluta läsa om den. Det går inte att lägga ifrån sig den här pärlan. Varje sida drar mig djupare in i berättelsen och varje karaktär ger nya nyanser åt berättelsen.

Adichie är en skicklig berättare. Hon bygger upp berättelsen sakta men säkert så att läsaren först bara anar oro men sedan får uppleva den svart på vitt (bokstavligen). Varför har det tagit mig så lång tid att läsa den här helt fantastiska bok?
Gör inte som jag, vänta inte för länge utan läs den nu!

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2023

Jag tänkte köra bokutmaningen " Damma av" för sjunde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker jag har köpt/fått under 2022 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 146 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Alexander McCall Smith – Den gode maken på Zebradrive (#8) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – Lycka och ett par blåa skor (#7) (början av 10-talet) Alexander McCall Smith – I muntra damers sällskap (#6) (början av 10-talet) Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Manila Suri – Vishnus död (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gard

Damma av 2024

Jag tänkte köra bokutmaningen Damma av för åttonde året i rad. Utmaningen går ut på att försöka läsa så många olästa böcker jag har i bokhyllan som möjligt. Listan innehåller alltså böcker jag äger och som har legat i hyllan i över ett år. Jag har även tagit med böcker som jag har köpt/fått under 2023 och som jag inte har hunnit läsa ännu. Jag har sammanlagt 131 olästa böcker och målet är att hinna läsa 30 av dem, alltså 2,5 stycken varje månad. Ni får mer än gärna hjälpa mig med någon slags prioriteringslista, vilken bok borde jag börja med? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) Donna Tartt – Steglitsan (2019) Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (2020) Tommy Orange – Pow

Gregorius – Bengt Ohlsson

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2023 ” Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika. I sin roman “Doktor Glas” från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer s

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen