Originaltitel: Into the water
Originalspråk: Engelska
Författare: Paula Hawkins
Antal sidor: 431
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Massolit förlag
Utgivningsår: 2018 (först publicerad 2017)
Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2020”.
Jag gillade hennes debut “Kvinnan på tåget” och var väldigt nyfiken på den här men tyvärr blev jag besviken.
När Jules Abbotts syster hittas död i den vackra floden som flyter genom deras barndomsby måste hon återvända för att ta hand om sin tonåriga systerdotter. Men det är inte bara Jules syster som påträffats död i den floden, tidigare på sommaren har en tonårsflicka hittats drunknad på samma plats. Flodens historia är full av tragiska händelser och kriminalinspektören Erin Morgan försöker reda ut vad det som egentligen har hänt.
Oj, vad den här boken var rörig. Nu när jag sitter här och ska försöka berätta vad den handlade om och vad som hände vet jag inte riktigt hur jag ska börja. Om jag ska vara ärlig så har jag glömt bort det mesta och känner att jag rör ihop berättelsen när jag försöker återberätta den.
För det första fanns det på tok för många perspektiv. För varje kapitel, som var relativt korta, bytte berättelsen perspektiv. Vi pratar om ungefär sex personer, om inte mer, vars tankar och handlingar vi fick följa. Det här gjorde inte bara berättelsen stökig men också långdragen. Vissa scener skrevs ur så många perspektiv att jag till slut inte visste vem som var vem.
Själva premissen, handlingen, var intressant men fokus låg helt fel. Vissa karaktärer var jag helt ointresserad av medan andra hade jag svårt att minnas vilka dem var i berättelsen. brydde jag mig inte om. Det här gjorde att jag inte riktigt kunde engagera mig i karaktärerna, jag fick ju aldrig lära känna dem. Vissa karaktärer som var helt ointressanta fick mer plats än de som faktiskt var intressanta.
Anledningen till att jag orkade fortsätta var att jag var faktiskt nyfiken på hur Hawkins skulle knyta ihop säcken. Det gjorde hon med ett extremt antiklimax. Slutet bara föll platt. Nej, det här var rörigt och Hawkins tappade bort berättelsen någonstans bland alla olika perspektiv.
Kommentarer
Skicka en kommentar