I djupt vatten – Paula Hawkins

Originaltitel: Into the water
Originalspråk: Engelska
Författare: Paula Hawkins
Antal sidor: 431
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Massolit förlag
Utgivningsår: 2018 (först publicerad 2017)

Den här boken är en del av min bokutmaning “Damma av 2020”.

Jag gillade hennes debut “Kvinnan på tåget” och var väldigt nyfiken på den här men tyvärr blev jag besviken.

När Jules Abbotts syster hittas död i den vackra floden som flyter genom deras barndomsby måste hon återvända för att ta hand om sin tonåriga systerdotter. Men det är inte bara Jules syster som påträffats död i den floden, tidigare på sommaren har en tonårsflicka hittats drunknad på samma plats. Flodens historia är full av tragiska händelser och kriminalinspektören Erin Morgan försöker reda ut vad det som egentligen har hänt.

Oj, vad den här boken var rörig. Nu när jag sitter här och ska försöka berätta vad den handlade om och vad som hände vet jag inte riktigt hur jag ska börja. Om jag ska vara ärlig så har jag glömt bort det mesta och känner att jag rör ihop berättelsen när jag försöker återberätta den.

För det första fanns det på tok för många perspektiv. För varje kapitel, som var relativt korta, bytte berättelsen perspektiv. Vi pratar om ungefär sex personer, om inte mer, vars tankar och handlingar vi fick följa. Det här gjorde inte bara berättelsen stökig men också långdragen. Vissa scener skrevs ur så många perspektiv att jag till slut inte visste vem som var vem.

Själva premissen, handlingen, var intressant men fokus låg helt fel. Vissa karaktärer var jag helt ointresserad av medan andra hade jag svårt att minnas vilka dem var i berättelsen. brydde jag mig inte om. Det här gjorde att jag inte riktigt kunde engagera mig i karaktärerna, jag fick ju aldrig lära känna dem. Vissa karaktärer som var helt ointressanta fick mer plats än de som faktiskt var intressanta.
Anledningen till att jag orkade fortsätta var att jag var faktiskt nyfiken på hur Hawkins skulle knyta ihop säcken. Det gjorde hon med ett extremt antiklimax. Slutet bara föll platt. Nej, det här var rörigt och Hawkins tappade bort berättelsen någonstans bland alla olika perspektiv.

Z Z Z Z Z

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Damma av 2025

Damma av 2025 Nu är det dags för bokutmaningen Damma av – nionde året i rad! Utmaningen går helt enkelt ut på att läsa så många av mina olästa böcker i bokhyllan som möjligt. På listan har jag både böcker som har samlat damm i flera år och såna som jag har köpt eller fått under 2024 men inte hunnit läsa än. Totalt har jag 126 olästa böcker, och målet är att hinna med 30 av dem i år – alltså ungefär 2–3 böcker i månaden. Jag tar gärna emot tips på vilken bok jag borde börja med! Har ni några förslag på hur jag ska prioritera? Skönlitteratur Marlene Van Niekerk – Agaat (början av 10-talet) DNF Jean-Michel Guenassia – De obotliga optimisternas klubb (början av 10-talet) Jonas Gardell – Ett ufo göra entré Jonas Gardell – Jenny Harper Lee – Ställ ut en väktare (2017) Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset (2019) DNF Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich Boy (2020) Tommy Orange – Pow Wow (2020) Gabriell Garcia Marquez – Love in the time of cholera Gregory David Roberts – The mo...

One last stop – Casey McQuiston

Jag gillar ju inte feelgood eller romance men McQuistons förra bok Red, White & Royal Blue gillade jag väldigt mycket trots all romance så jag hade höga förväntningar på denna. Men nej, det här funkade inte för mig. Vi får följa med August som flyttar till New York City för att plugga. Hon är cynisk och tror inte på kärleken. Men så en dag träffar hon Jane på tunnelbanan och kärleken golvar henne. Problemet är bara att Jane inte är som alla andra tjejer. Jane kommer från 70-talet och har fastnat i tiden och kan inte lämna tunnelbanan. Nu måste August göra allt i sin makt för att hjälpa Jane. Jag älskar böcker med en sci fi-touch, böcker där man befinner sig i vår verklighet med så finns det något magiskt eller supernaturligt. Därför trodde jag att jag skulle gilla den här mycket mer än hennes förra men nope. Hade det inte varit för att jag var nyfiken på hur det skulle sluta hade jag inte avslutat den här boken. I början älskade jag den! August är en rolig och smart karaktär...

Stugorna – Johan Theorin

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand i utbyte mot en ärlig recension. Johan Theorin är tillbaka med “Stugorna”, en berättelse som rör sig någonstans mellan spökhistoria och psykologisk thriller. Och visst känns det som att kliva in i välbekant Theorin-mark: suggestiva miljöer, trovärdiga karaktärer och en stämning som långsamt kryper under huden. Men. För mig tog det lite för lång tid innan det faktiskt hände något. Tempot är långsamt och jag väntade länge på att berättelsen skulle ta fart. När den väl gjorde det fanns där absolut ett driv, men inte tillräckligt för att fånga mig helt. Jag gillar hur Theorin väver in flera perspektiv och den där antydan till något övernaturligt men jag önskade mer. Mer spökstämning, mer nerv, mer gåshud. För en läsare som uppskattar thrillers med ett stänk av det övernaturliga finns här säkert mycket att tycka om. Själv hade jag hoppats på en mörkare, mer ryslig ton. Stugorna har allt som borde tilltala mig: a...

Elzasbokhylla

Leta i den här bloggen