Elzasbokhylla

  Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag gillade verkligen Careys förra bok “The Girl With All the Gifts” och tyckte även om " The Boy on the Bridge" . Det här är en lågmäld zombieroman som fokuserar mer på karaktärer och relationer än på blod och action. Visst finns det några blodiga scener, men det är inte det som är kärnan här. Vi får följa en grupp militärer och forskare som ger sig ut på en expedition för att försöka hitta ett botemedel mot den smitta som ödelagt världen. Bland dem finns en ung pojke, briljant och lite mystisk, som kanske sitter på nyckeln till mänsklighetens räddning. Det jag gillar allra mest är att boken låter karaktärerna stå i centrum. Zombierna finns där i bakgrunden, men det är samspelet mellan människorna, de relationer som skaver, och de som faktiskt håller, som verkligen fångar mig. Det är så skickligt skrivet att jag dras in i deras vardag och känner med dem på djupet. Boken är inte särskilt skrämmande, men den är än...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag älskade Han Kangs Vegetarianen som verkligen golvade mig, och även om den här boken inte gav mig riktigt samma magiska känsla, var det ändå en fantastisk läsupplevelse. Hennes närvarande och levande miljöskildringar gjorde att jag befann mig mitt i kylan, med snöns kalla beröring mot huden. Det var både drömskt och mörkt, och jag älskade hur berättelsen liksom lunkade fram, utan att hasta. Karaktärerna var så intressanta, och deras vänskap grep tag i mig på ett sätt jag inte hade väntat mig. Jag tyckte också om hur skickligt Kang vävde samman dåtid och nutid, och jag kände verkligen att jag lärde mig mer om Sydkoreas historia samtidigt som jag sveptes med i berättelsen. Det är så häftigt när en författare lyckas balansera det lärorika med det känslomässigt engagerande. Jag är så glad att Han Kang fick Nobelpriset, det är verkligen välförtjänt! Jag rekommenderar varmt den här boken till alla som uppskattar lågmälda men ...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag såg verkligen fram emot Djupsinne . På riktigt. Jag har blivit helt fascinerad av bläckfiskar de senaste åren, deras intelligens, deras sätt att röra sig genom världen, deras helt främmande men ändå märkligt bekanta sätt att vara. Så när Peter Godfrey-Smith utlovade både djupdyk i bläckfiskarnas evolution och stora filosofiska tankegångar om liv och medvetande, tänkte jag: ja tack, ge mig allt! Jag såg framför mig en bok jag skulle sluka, älska, hylla. Men... det blev inte riktigt så. Det är en intressant bok, det är det verkligen, men också väldigt, väldigt faktatung. Och det största problemet för mig var att Godfrey-Smith inte riktigt lyckas göra den där tunga faktan tillgänglig eller levande. Det blir akademiskt, lite stelt, och ibland nästan snårigt att ta sig igenom. Jag jämför automatiskt med Patrik Svenssons Ålevangeliet , där fakta och filosofi dansar så vackert ihop. Där finns ett berättande som bär, här blir de...

Den här boken är en del av min bokutmaning “ Damma av 2025 ”. Jag har tidigare läst “Labyrinten” av Stålenhag och föll pladask. Det jag älskar med hans böcker är hur han väver samman bild och berättelse på ett sätt som känns helt unikt. I Passagen Den här gången får vi följa en tonåring som korsar ett dystopiskt USA år 1997, tillsammans med sin gula robot. Maskinerna har tagit över, mänskligheten kämpar för att hitta sin plats och mitt i allt detta får vi en berättelse om sorg, hopp och överlevnad. Det är mörkt. Det är tungt. Och det är fantastiskt. Det låter som en märklig kombo, jag vet men Stålenhag lyckas. Jag gillar verkligen hur han portionerar ut informationen; vi vet inte allt från början, men bit för bit får vi grepp om vad som har hänt. Tidslinjerna växlar, och det är just det där lågmälda, nästan viskande sättet att berätta på, som gör att jag fastnar. Han litar på läsaren, och bilderna! Åh, bilderna! De öppnar upp ett helt universum. Om jag ska gnälla på något så är det sl...