Sjömannen av Lars Kepler var en riktigt rolig överraskning för mig. Jag har läst allt i Joona Linna-serien och älskar deras sätt att bygga tempo, stämning och de där skavande, obehagliga karaktärerna som smyger sig in under huden. Att få läsa dem i novellformat var därför både nytt och samtidigt så otroligt bekant på det bästa möjliga sättet. Det märks direkt att Kepler kan det här med fart. Flera av novellerna var så intensiva att jag knappt hann blinka innan något nytt hände. Det finns ingen lugn stund, allt rör sig och pulsen ligger högt. En av mina favoriter var förstås den som gav lite mer kött på benen om Jurek Walter. Att få en glimt till av den karaktären…Alltså, rysningar. En annan favorit var titelnovellen Sjömannen som var precis allt jag vill ha: fartfylld, läskig och genuint obehaglig. Det är den där typen av Kepler-skräck som får en att kasta en blick över axeln, bara för säkerhets skull. Det jag kan önska mer av är avsluten. Vissa noveller tog slut så abrupt att ja...